Dag 2
Vinden skulle vrida mot söder och vädergudarna i Norrköping lovade perfekta sydvästliga vindar - exakt samma som jag hade haft vid det lyckade provfisket någon dag tidigare. Det kändes därför som en no brainer när vi hoppade in i bilen och påbörjade en ganska lång färd söderut. Väl framme var humören på topp och vi började fiska av den planerade sträckan. Jag gick in stenhårt i min roll som guide och självutnämnd expert och förklarade hur det skulle fiskas och var det skulle fiskas. Hoppet var givetvis att min vän på 3 kilogram skulle hört min bön, stå kvar på samma fläck, och nu villigt nypa Onkel eller tompas drag. Men icke. Efter ett par timmars fiske började humöret tryta och hoppet tyna. Alternativen stod mellan att testa platser nere på sudret som jag aldrig fiskat eller bränna upp till viken från dagen innan där vi visste att det fanns fisk. Onkel som verkligen verkligen verkligen ville ha sitt livs första öring tog kommandot och vi satte kosan mot fiskviken-från-igår.
Vi hade en lång resa framför oss och gänget satt och såsade när Onkels telefon ringde. Den som ringde var ingen mindre än den gode Dogge från Söders sportfiske som ville se hur det gick för oss. Onkel beklagade sig och Dogge bad om att få mig på tråden. Han, som själv var ute på fisketur, frågade snabbt om vindhastighet och riktning och gav sedan några snabba instruktioner om åt vilket håll ratten skulle vridas. Vi bestämde oss för att ge upp låtsasexperten och lägga vår framtid i denne erkänt skicklige fiskares händer. Max passerades hoppet var pånyttfött i bilen. Stämningen sjönk lite när vi, efter en ännu längre biltur, kom fram till den utpekade platsen på norra Gotland. Vi hade lagt så mycket tid på att åka bil att det nu bara fanns en plats att fiska på och två möjliga utgångar - succé eller totalflopp - och det här stället såg allt annat än hett ut. Botten såg förvisso magisk ut men vinden blåste nästan ur viken och vattnet var kristallklart.
Vi hoppade ur, morskade till oss och började fiska. Onkel och tompa fiskade nära bilen men i bästa gräset-är-grönare-på-andra-sidan-anda gick jag länge in i viken i sällskap av Doffe. Efter inte många minuters fiskande hade Doffe fast fisk. Nu skulle jag, som hade min fiffiga civila stridsväst med alla möjliga attiraljer, äntligen få briljera och leka lite guide. Jag voggade (vad-joggade) och hjälpte till med håvning, avkrokning och fotografering. En nöjd Doffe släpper tillbaka sitt livs andra öring.
Inne på land kommer en fiskkåt kock löpandes - ett potentiellt rally vill man ju inte missa. Onkel voggade ut i vattnet i rasande tempo och lade första kastet i farten. Efter honom kom tompa i makligare takt. Doffe och jag fortsatte vada längre in i viken för att ge plats åt de andra. Efter några minuter skriker Onkel till "JAAAAAAA".. och jag börjar vogga åt hans håll för att kunna hjälpa till med landningen. Innan han hunnit avsluta sitt "JAAAA.." övergår det till "...AAAAHELVETEEEE". Jag hinner knappt reflektera över vad som hänt, men jag ser Onkel kasta ut på nytt, när Doffe skriker till längre in i viken. Dags för vogg. Doffe landar sin tredje och även den krokas av och fotograferas. Jag hinner inte ens lägga ner kameran i sjösäcken igen innan Onkel skriker till igen. Nu börjar jag bli lite svettig men jag voggar dit så fort jag kan. Precis innan jag är framme ser jag hur linan slackar till och spöt rätas ut. Fuck. Emil får något mörkt i blicken men samtidigt skriker Doffe "fiiisk". Pust. Voggar dit och upprepar samma procedur en gång till och tänker att nu kanske även jag ska hinna fiska lite. Men icke.
Två kast och sen skriks det från den yttre delen av viken igen. Denna gång är det dock tompa som står med böjt spö. Efter en ännu längre voggingtur når jag honom och även tompa har fått en dos av jungfrusilver. Tompa, som är den minst vane fiskaren av oss fyra, tycker att det räcker med att lägga till en cool posé och låta fisken ligga i håven. Denna rädsla, för att hålla i en fisk, från den annars så tuffe snuten får oss alla att utbrista i ett gott skratt. Tompa gaskar upp sig och resultatet ser ni nedan.